ibland kan man undra, vad fasiken har jag gjort karma för att förjäna alla dessa plågor som varit min onsdag?
möte efter möte, gnäll efter gnäll och idioti efter idioti.
ovanpå allt detta gnäll råkade jag kasta mitt bankomatkort i tvätten på jobb, lycka till att hitta det igen. mitt finger gör ont och min fot gav vika. riktigt awesome! jag klagar bara lite rakt ut i intet. ibland behövs det också.

ibland är det precis som att varenda liten dålig grej man gjort i hela sitt liv vänder sig emot en på en och samma dag. arg man blir då. varför kan det inte vara jämna plågor? varför kan inte allt vara i helt balans? varför är jag emo? nej skaka av det.

men jag måste säga, att trots att detta nog är den värsta dagen någon någonsin upplevt i världshistorien, ja jag är seriös, kan jag inte låta bli att vara väldigt, väldigt glad. vetskapen av att jag snart får träffa den bästaste, finaste lilla filuren gör mig på så oerhört bra humör. även de mörkaste dagarna kan innehålla lite solsken, höhö get it? gult hår he-he-he!

så, nu har jag klagat av mig lite och beundrat av mig lite samtidigt, riktigt bra combo! jag är ständigt på jakt efter bra grejor att klaga på och sånt. jag tror jag ska utvärdera kissiesblogg snart, för det är så kul att hon är i yrväder.

/timopepp
 almostablog

efter en livstid som en helt vanlig svensson har det slagit mig, hur ofta går vi utanför ramarna?
sluta se ut som ett frågetecken din iddi, jag ska förklara närmare.

jo det jag menar är, hur ofta bryter vi från normerna? hur ofta äter vi soppa med gaffel och pannkakor med sked?
hur ofta hälsar vi med vänster hand istället för med höger? hur ofta vågar vi leva livet till sitt yttersta?

många av oss, ja jag tänker skriva som jag är 40år gammal så du kan lika gärna sluta bitcha om det nu mkey, kör efter samma rutin dag in och dag ut. vi är alltid trevliga och gör alltid det som förväntas av oss. inte många fula ord kan droppas om oss och vi är alltid i tid, gärna med ett leende på läpparna. vi kommer hem, kollar facebook, kollar whatever och gör samma saker som vi alltid brukar.
men hur hade det sett ut om vi inte gjort?

vad tror ni hade hänt om man istället för att glo i taket när kön är lång dansade congaline? eller istället för att signera sitt mcdonaldskvitto med sin namnteckning bara skrev en ":)"? eller, ve och fasa, istället för att lära sig spela gitarr som alla andra lägereldspojkar gör lärde sig spela säckpipa och drog fram den när alla andra började stämma sina gitarrer? FUCK att sticka ut lagom, man borde sticka ut till max. man borde sätt alla svenska normer i koncentrationsläger, tvinga dom arbeta och när de sedan inte längre orkade arbeta längre avlägsnade man dom diskretiskt.

HELL NO! tänker du säkerligen vid detta laget. inte fan kan du sitta och föreslå liknande metoder som nazisterna använde mot judarna under 1900-talets mörkare år, men jo. det kan jag visst.

men jag menar, trivs någon som svensson? gör dom det så fortsätt. men övriga borde kanske försöka att hitta på lite roliga sätt att sticka ut, lagom eller ej. det spelar inte mig någon roll. det gör nog inget av detta ändå. om jag tänker efter. men det är fan värt att slå en tanke på det, va?

nu ska jag klä mig i björndräkt, handla en big mac på max och fylla läskmuggen med cheddardip som jag sedan ska behandla som min bästaste vän i livet. bara för det är så jävla banbrytande.

/en aningen okreativ timopepp som skriver mest för att inte låta bloggen dö
  almostablog